Skogen har utgjort grunden för vårt välstånd under mer än ett århundrade. Sågade trävaror samt massa- och pappersprodukter har länge varit de dominerande produkterna.
Under de senaste decennierna har även användandet av biomassa för el- och värmeproduktion vuxit kraftigt, men fler och mer värdefulla produkter kan göras av vår skog, alla med stor klimatnytta. För världen måste ställa om och minska utsläppen av växthusgaser.
Vi måste bort från en ekonomi som bygger på ändliga resurser, som kol och olja, till en biobaserad ekonomi med en flora av förnybara produkter. Här avses såväl högvärdiga produkter som bulkkemikalier och olika energibärare. Möjligheterna för tillväxt och nya jobb i Västerbotten är mycket stora.
Under många år har importerad olja varit vår största energikälla, men numera utgör inhemsk bioenergi en tredjedel av all den energi vi konsumerar. Tillsammans med vattenkraft och vindkraft gör detta att Sverige redan nu överträffat det nationella målet för år 2020 på 50 procent förnybar energi.
Utan ett aktivt skogsbruk och en vital skogsindustri hade denna utveckling inte varit möjlig. Sverige har med detta konststycke visat att det går att förena ekonomisk tillväxt med minskade utsläpp av koldioxid. Men hur kommer det sig att när politiker och debattörer pratar om förnybar energi så pratar de enbart om sol, vind och vatten? Är det Ted Gärdestads gamla slagdänga som etsat sig fast i deras medvetande?
Alltför ofta nämns bioenergin inte alls, eller sist i en bisats, trots att den bidrar i särklass mest; 130 av totalt 388 TWh använd energi 2013.
Bioenergins fantastiska utveckling har möjliggjorts tack vare en klok och långsiktig energipolitik. I och med införandet av koldioxidskatten 1991, och elcertifikaten 2003 har bioenergins bränsleandel inom fjärrvärmen stadigt vuxit.
Några åtgärder som skulle resultera i mer tillgänglig grön el är tillverkning av el i bioraffinaderier, mer småskalig biokraftvärme, integration av värmekrävande processer invid befintlig och ny kraftvärme och färre skattesubventionerade värmepumpar.
Längs Norrlandskusten finns fyra universitet, som forskar på förädling av biomassa till framtidens högvärdiga produkter, kemikalier och biodrivmedel. Här finns även ett 30-tal pilotanläggningar i syfte att generera ny kunskap på samma område. Det har dock visat sig mycket svårt att gå från demonstration till kommersiell produktion.
Trots löften om investeringsstöd från EU i halvmiljardklassen så överger industri efter industri sina planer på investeringar. Skälen som anges är att det saknas långsiktiga och stabila energipolitiska spelregler.
Detta är mycket oroande och gör vägen mot ett fossiloberoende längre och krokigare. För att bli mindre beroende av framtida förändringar i vår omvärld vore det av stor strategisk betydelse både för Sverige och EU att öka den inhemska produktionen av bio drivmedel och gröna kemikalier. Ett exempel på vår utsatthet är att i dag kommer 40 procent av Sveriges import av olja från Ryssland.
Sedan skattebefrielsen på biodrivmedel infördes 2004 har andelen stadigt vuxit. Det har gjort att Sverige flera år före utsatt tid uppnått EUs mål på 10 procent förnybart inom transportsektorn. Svenska biodrivmedel i form av etanol, rapsdiesel, biogas och på senare år även talldiesel är i dag bra alternativ med hög klimatnytta.
Det är hög tid att ta nästa steg för en ökad tillverkning av biodrivmedel baserad på skogsråvara och avfall, i linje med vad EU kommissionen vill se.
Skogen är nyckeln till en utvecklad bioekonomi. Varje kubikmeter skog som tillförs samhället, och ersätter produkter av fossilt ursprung, minskar utsläppen av koldioxid med cirka 500 kilo. Enligt en studie från SLU gör detta att 60 miljoner ton koldioxid per år inte släpps ut i atmosfären. Det är mer än samtliga utsläpp av koldioxid i Sverige, men det räknas inte in i den officiella statistiken.
Det mesta av denna klimatnytta exporteras i form av förädlade skogsprodukter. Konsumenter efterfrågar i dag miljö- och klimatcertifierade produkter så det gröna mervärdet skulle kunna marknadsföras mycket mer.
Som skogrikt land är det vår skyldighet att fortsätta utveckla vårt skogsbruk och vår skogsindustri för att bidra till utvecklingen av bioekonomin, både för oss själva och för länder med sämre förutsättningar. En tro hos skogsägarna i Västerbotten om ökad efterfrågan bör stimulera tillväxtbefrämjande åtgärder. Vi får då mer råvara och kan leverera än mer klimatnytta.
Självklart ska skogsbruket värna om viktiga naturvärden. Här har Sverige en framskjuten position och inom branschen pågår ett kontinuerligt hårt arbete. Behovet av att kunna föra en öppen och konstruktiv debatt om skogen och dess framtid har kanske aldrig varit större än nu.
De styrmedel som visat sig framgångsrika för bioenergins framväxt bör även kunna fungera i framtiden. Med tanke på att stora investeringar ofta kräver återbetalningstider på flera decennier är det extremt viktigt att skapa långsiktiga, stabila och teknikneutrala spelregler.
Den ryckighet vi sett de senaste åren, såväl nationellt som från EU, skrämmer i dag effektivt bort alla investerare och aktörer. Principen att förorenaren ska betala är också mycket viktig då den både premierar en ökad sparsamhet samt gynnar investeringar i förnybara alternativ. För biodrivmedlens konkurrenskraft behövs en befrielse från koldioxidskatt till år 2030.
Sverige har kommit långt i omställningen och utvecklingen av den biobaserade ekonomin måste fortsätta. Stimulera en ökad inhemsk förädling av sågade trävaror samt ett ökat byggande i trä. Stimulera också en fortsatt utveckling och investeringar i produktion av nya biobaserade material, kemikalier, biodrivmedel och andra energibärare.
Vi som bor i norra Sverige har de bästa förutsättningar att bli världsledande på detta område och då både förädla vår gröna råvara och exportera utvecklad teknik. Genom en utvecklad bioekonomisk strategi kan skogsnäringen i Västerbotten fortsätta utvecklas samtidigt som vi påskyndar resan mot ett fossilfritt Sverige.
Torbjörn Wennebro, Tavelsjö, ordförande för BioFuel Region
Arne Smedberg, Umeå, vd BioFuel Region
Erik Persson, Piteå, Ola Burström, Skellefteå, Gustaf Egnell, Holmön, Mikael Berglund, Umeå, Lena Karlsson-Engman, Umeå, Anders Nordin, Umeå, Dan Olsson, Örnsköldsvik, Jennie Söderström, Örnsköldsvik, Tomas Frejarö, Härnösand, Bengt Aldén, Sundsvall och Sverker Ottosson, Sundsvall är styrelseledamöter BioFuel Region.
Magnus Matisons, verksam vid BioFuel Region
