Med hopp om grön omställning för alla

13 December, 2022

Att den gröna omställningen angår alla låter som en självklarhet. Men är den möjlig för alla? Möt Janne Herranen och Pelle Vesterlund som länge tvekade att investera i varsin elbil – på grund av bristande tillgänglighet.

– Tanken var att jag skulle ha köpt en elbil tidigare, men i dagsläget finns inte så många bilmodeller man kan välja mellan. Nu har jag köpt en begagnad Tesla, modell S, i den behöver jag inte plocka isär rullstolen.

Janne Herranen från Trollhättan vet vad han pratar om när det kommer till laddstationer och tillgänglighet. I tio års tid har han nämligen för förbundet DHRs räkning undersökt möjligheten för rörelsehindrade att köra elbil och försökt få myndigheter och tjänstemän att förstå poängen med tillgänglighet.

På sina många och långa resor i sin Saab 95 har han passat på att titta på hur laddstationerna för elbilar varit utformade. Och det har inte sett så uppmuntrande ut direkt, för den med någon form av rörelsehinder som gått i elbilstankar.

– Det värsta jag sett var nog en laddare som Vattenfall satt upp i Jönköping där själva displayen var placerad en meter bakom en stålbalk som omgav hela parkeringsytan!

Även Pelle Vesterlund är pinfärsk elbilsägare. Också han har velat köra elbil länge, men det har inte varit det enklaste att hitta en som passat familjen.

– Vi har tänkt på det länge, att nästa bil vi köper bör vara en elbil. Gärna en med 40 mils räckvidd i alla lägen, men det är det bara någon enstaka som fixar i praktiken.

Packutrymme med plats för en rullstol, inte en för liten bil, men heller ingen stor och klumpig SUV stod också på önskelistan. Till slut slog de till på en Skoda Enyaq.

– Jag är i Hemavan nu, i stugan, och det här är egentligen den första längre turen vi gör. Vi vill kunna åka hit så ofta vi kan, men vi får se vad vi säger efter första vintern.

För även om de hittills mest laddat hemma, är tillgången till laddstationer och hur tillgängliga de är, något som också har fått Pelle Vesterlund att tveka inför att köpa elbil.

– Nu är tillgången på laddstationer ganska god idag, men det är inte alltid självklart att man kommer åt sladdar och display. Jag är 190 cm lång så jag nådde faktiskt upp till displayen när vi tankade nyligen. Men om jag hade varit 175 lång och hade haft färre muskler som funkade hade det inte gått.

Pelle Vesterlund noterar också att det inte finns några laddplatser för rörelsehindrade med väl tilltaget utrymme för exempelvis en rullstol. Janne Herranen menar att vägen mot tillgänglighet måste gå via ansvariga myndigheter

– Det gäller att sprida kunskapen kring hur illa det ser ut och vad man kan göra för att öka tillgängligheten till tjänstemän och myndigheter! Egentligen väntar de bara på att få veta vad man kan göra, men de väntar väldigt passivt…

Han berättar också att han ställer sitt hopp till EU som är på gång med att utarbeta olika direktiv kring tillgänglighet. Han hoppas på att utformningen av laddstationer ska standardiseras, liksom betalningen, på samma som vanliga bensinstationer är standardiserade.

En annan, lite otippad detalj som Janne Herranen tror kommer att förändra tillgängligheten vid laddstationer till det bättre, är det faktum att allt fler elbilstillverkare utrustar sina bilar med dragkrok. Behovet av att kunna ladda med påkopplat släp kommer att ställa helt andra krav på framtida laddstationer, menar Janne. Han tar Tesla som exempel, som numera har flera modeller med dragkrok och som därför börjat utforma laddstationerna så att det ska gå att ha släpet med.

– Ju mer det kommuniceras hur långt man faktiskt kommer med en elbil med släp kommer allt fler att vilja ha laddstationer där det faktiskt går att ladda utan att ställa av släpet.

Och förmodligen har även hans eget opinionsarbete burit frukt.

– Jag blev lite glad, den där laddstationen i Jönköping som utsågs till Sveriges sämst utformade, den faktiskt är utbytt numera och stålbalken är borta!

Stolpe in i Stad och Land (SiSL) Mellersta Norrland fokuserar på att skapa goda förutsättningar för laddbara bilar i Västernorrlands och Jämtlands län. Projektet finansieras av Europeiska Regionala Utvecklingsfonden (ERUF), Region Jämtland Härjedalen, Region Västernorrland, Länsstyrelsen Västernorrland, BioFuel Region, Länsstyrelsen Jämtland, HEMAB samt Kramfors och Sollefteå kommuner.